Missfall

Av · Publicerad

Missfall 

Missfall betyder att en graviditet avbröts av sig själv i förtid. Det är naturens eget sätt att skilja ut embryon som t.ex. har anatomiska fel eller kromosomrubbningar. Livmodern gör allt för att stöta ut det som aldrig skulle kunna bli ett barn.

Missfall är väldigt vanligt. Risken för missfall varierar mellan 10-35 procent, beroende på kvinnans ålder. Ju äldre kvinnan är, desto större är risken för missfall. Det finns dock alltid en risk att en graviditet slutar med missfall hos alla kvinnor, oberoende ålder.

Ett missfall börjar oftast med smärta och/eller en blödning. Ofta klarar kroppen själv att stöta ut fostret men ibland krävs en skrapning. Missfall sker ofta före den 20 graviditetsveckan, men är vanligast innan vecka 12.

Orsaker till missfall:  

Det finns en rad olika anledningar till missfall. Den i särklass vanligaste orsaken till missfall är att barnet inte var friskt och inte skulle ha kunnat överleva.  Vid tidigt missfall är orsaken oftast att ägget inte har utvecklats som det ska, att fostret är missbildat. Orsaker som att kvinnan skulle ha missbildningar i livmodern eller hormonrubbningar är mindre vanliga.  Vid sent missfall kan orsaken vara att livmoderhalsen har öppnat sig för tidigt.

Andra möjliga orsaker:

  • Defekter hos fostret, livmodern eller moderkakan.
  • Kromosomrubbningar, det vill säga fel på arvsmassan
  • Myom (muskelknutor av livmodern)
  • Fel i immunförsvaret
  • Olika typer av infektionerVissa kroniska sjukdomar
  • Kronisk stress

Det bästa sättet att undvika missfall är att försöka leva ett normalt liv. Risken för missfall ökar därmed inte om du under normala former arbetar, tränar, har sex och kanske råkar ut för mindre olyckor. Alkohol, droger och rökning har visat sig öka risken för missfall.

Symptom vid missfall:  

Blödningar och/eller smärtor i underlivet är det vanligaste symptomet när missfallet sätter igång. Mängden av blod kan variera från några droppar till ett mer konstant flöde. Smärtan kan liknas med menstruationssmärtor eller vara kramliknande. Vid själva missfallet drar livmodern ihop sig och det kan ge värk i rygg eller bukens nedre del.  Det är lätt att förväxla missfallet med de dova mensliknande smärtorna man har i tidiga graviditeten när livmodern ska utvidgas och göra plats för barnet. Detta är helt normalt.

Det är vanligast att missfall sker tidigt i graviditeten. Tidiga missfall kan te sig som en försenad och riklig menstruation. Det är inte ens säkert att du märker av att det är ett missfall utan tror att det är en vanlig mens. Före vecka 7 behöver man oftast inte skrapas.

Om du får missfall efter graviditetsvecka 16 kallas det för sent missfall. Sena missfall börjar nästan alltid med smärtsamma sammandragningar. Det liknar en förlossning. Efter vecka 20 behöver du oftast inte skrapas då livmodern klarar av att ta hand om missfallet själv. Du får smärtlindring som vid en vanlig förlossning.  Har du nått längre än vecka 18-20 och fostret fortfarande lever finns det chans för att en aktiv avlastande behandling på sjukhuset gör att barnet klarar sig.

Olika typer av missfall:

Det finns olika typer av missfall:

  • Fördröjt missfall
  • Utomkvedshavandeskap
  • Druvbröd
  • Upprepande missfall
  • Fördröjt missfall:

Ibland dör fostret utan att kroppen hinner reagera och stöta ifrån sig det. Ibland kan fostret varit dött i flera veckor innan man upptäcker det. Detta kallas för Fördröjt missfall.  Livmodern kan fortsätta växa och du kan fortfarande känna dig ”gravid”. För vissa upphör gravidsymptomen abrupt och vissa får en känsla av att allt inte står rätt till. Ibland upptäcks inte det döda fostret förrän på ett ultraljud.

Förr eller senare stöter kroppen ifrån sig fostret.

Druvbörd:

Vid druvbörd bildas vattenfyllda blåsor istället för ett foster. Druvbörd är ovanligt. Oftast stöts druvbörer ut naturligt under den första tiden av graviditeten men ibland börjar blödningar och missfall först i tredje eller fjärde månaden. Du kan få kräkningar och molande smärtor.

Utomkvedshavandeskap:

Utomkvedshavandeskap är en graviditet utanför livmodern. Känner du en smärta på sidan av livmodern, äggstock eller äggledare kan detta vara tecken på utomkvedshavandeskap. Vid denna typ av missfall fastnar ägget utanför livmoderhålan. Oftast fastnar det i äggledaren, men det kan också sätta sig i äggstockarna, livmoderhalsen eller bukhålan. Denna typ av missfall upptäcks oftast inom två månader efter befruktning.

Upprepade missfall:

Om du har haft minst tre missfall i följd talar man om upprepande missfall. Detta är ovanligt. Knappt en procent av de par som försöker skaffa barn lider av upprepade missfall. Efter tre missfall brukar gynekologen remittera dig för utredning. Då utreds om du och din partner har normala kromosomer, om du har oupptäckt diabetes, ämnessättningsrubbning eller någon sjukdom i immunsystemet. Om undersökningarna talar för att du är frisk är möjligheterna goda för att få ett barn under nästa graviditet.

Fullständigt eller ofullständigt missfall:

Vid ett fullständigt missfall kommer alla delar av det befruktade ägget ut, det vill säga foster, fosterhinna och moderkaka. Vid ett ofullständigt missfall är en del av det befruktade ägget kvar i livmodern. Det gör att du kan blöda och få en infektion. För att undvika detta måste du skrapas på sjukhus.

Undersökning vid missfall:  

Om du misstänker missfall ska du kontakta vårdmottagningen. Där kommer du få genomgå en allmän undersökning där din temperatur, puls och blodtryck kontrolleras. Därefter får du genomgå en gynekologisk undersökning. Då undersöks livmoderhalsen för att se om blödningar kommer från livmodern. Läkaren känner också på livmodern för att bedöma storlek och smärta. Man tar även prover för att se om du har någon infektion.

Behandling:

I vissa fall klarar livmodern själv att stöta ut embryot då behövs oftast ingen behandling på sjukhuset. Om det finns rester kvar av embryot måste du skrapas på sjukhuset.  Om missfallet startar tidigt i graviditeten och de på sjukhuset konstaterar att missfallet pågår, är det vanligt att de ber dig att åka hem och vänta ut missfallet hemma. Smärtorna kommer att öka och blödningen fortsätta. Fostret kommer ut när det är dags och då kan du gå på toaletten.  Prata med sjukhuspersonalen om du känner dig osäker så hjälper de dig på bästa sätt.

Skrapning:

Skrapning görs vid kraftig smärta, mycket riklig blödning, om du har kvarvarande rester i livmodern. En skrapning görs för att undvika infektion i livmodern eller för att hejda en mycket riklig blödning. Vid en skrapning tömmer man livmodern på blod, slemhinna och rester av foster och innehållet i livmodern. Ibland sätter man också in livmodersammadragande tabletter för att minska risken för blödningar och infektioner.

Eftervård:  

Det är normalt att blöda i cirka 2 veckor efter en skrapning eller ett missfall som kroppen har klarat av själv. Om du fortsätter känna dig svag och medtagen ska du kontakta en akutmottagning direkt.

Om allt verkar okej behöver du inte göra något speciellt efter ett missfall. Ta det lugnt, lyssnar på dig själv och vila upp dig. För att minska risken för infektioner bör du inte bada, ha sex eller använda tampong på cirka tre veckor. Menstruationscykeln kommer vanligen igång efter fyra till sex veckor.

Återbesök:

Efter ett par veckor ska du göra ett återbesök på sjukhuset för att kontrollera att alla hinnor är ute och ser bra ut.

Gravid igen:

Livmodern återhämtar sig oftast snabbt så det finns sällan något som hindrar en ny graviditet efter ett missfall.

Ett missfall är en svår och omtumlande erfarenhet och alla reagerar olika på vad som har hänt. För en del är det mycket svårt och stor sorg medan andra känner en lättnad. Allt beror på omständigheterna kring graviditeten och missfallet.

Det är viktigt att prata om händelsen med andra. När familj, vän eller partner inte räcker till finns det professionell hjälp att få. Kvinnokliniker på sjukhus har alltid en kurator som du kan kontakta för missfall. Du kan också vända dig till MVC.

Källa: https://www.1177.se/

Du gillar kanske